iwanttobeskinny


Tjo

Hej bitches! 
Angående min väns krock, hon lever och bröt enbart benet. Så jag är jävligt lättad. Så det är inget problem just nu.
Jag känner mig väl nu jävligt tom, det är väl inget nytt? 
Jag var på arbetsintervju i förrgår, dom ringde mig igår att dom vill ha mig i teamet. Men jag ska göra något jävla test innan, kolla min iq typ, så jag är väl rätt körd eller? Matte och engelska? Jag är ju fan dyslektiker, kan inte stava och kan ju knappt skilja på en bokstav och en siffra. Jag är väl ett hopplöst fall. Men jag är så för jävla nervös, men hoppas att det går vägen. För då ska jag shoppa av glädje, annars blir det tröst shoppa en matte bok kanske? 
Let's see

Här är mitt ben förresten och mitt sena fuck u finger. Vackert 

Frustrerad

Jag är så arg, ledsen och jag vet inte vad. 
En av mina närmsta har varit med i en bilolycka. Jag vet inte vad som händer, får fan knappt tag i en käft. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, har sån jävla oro känsla. 
Att jag var med henne igår, alltså fredags och så får man veta 5 timmar efter de att hon har krockat. 
Helvete, helvete. 


19 år och fortfarande förvirrad

Idag blir jag 19 år. Det trodde jag inte att jag skulle bli, jag visste inte om jag skulle ens bli 18. 
Kommer så väl ihåg det. Jag trodde inte att jag skulle få uppleva min 18 års dag, 
men nu står jag här. 19 år men lika förvirrad.
Mamma vill att jag ska börja gå till unga vuxna. Jag vet inte. 
När man inte har ett fast jobb så vill man inte lägga ner ett par hundra för att prata med någon i 50 min. 
Jag är väldigt skeptisk, väldigt skeptisk. 
Så ja. 
Ja må jag leva ut i hundrade år.



SE, LYSSNA

 

Mörkret

Det känns som allt är ett fucking spel. Jag mår inte bra, inte alls. Grekland var underbart och jag ville bara stanna där. Aldrig komma hem igen. 

Nu när man är hemma. Allt är som vanligt, livet suger.
Jag gråter och gråter. Vill dö, vill dö och dö. 
Men varför i hela helvetet är jag kvar för?! Varför lever jag? Jag ska ju vara död! Jag vill inte leva, jag vill inte. Men varför kan jag inte göra något?! Jag blir så jävla frustrerad. Vad fan ska jag göra?



Ibland

Ibland tänker jag varför jag är kvar, varför finns jag? Vad får mig att leva här? Livet är inte lätt, det är orättvist. När folk sitter och skrattar åt mord, våldtäkt, misshandla så får jag världens klump inom mig. Dom vet inget, ingeting. Och vad får man göra? Sitta och hålla käften. Säger man något så är man en uppmärksamhets hora. Folk kommer säga att man ljuger för "varför säga något efter så lång tid?" Då lär det ju inte stämma. 
Jag vill skratta, jag vill leva. Men ändå så drar jag mig tillbaka och vill lägga mig i ett hörn och bara försvinna. Men när man är med andra, då måste man sätta på sig en mask. 
Hur kul är det att ens vänner inte ens känner dig, dom tror dom känner än. Men dom vet ingeting. 



Drar dit där palmerna bor

Imorgon åker jag och min kärlek på våran första resa ensamma. Det är bara vi och vi är helt själva. Har redan resfeber, vaknade kvart i åtta. Börjat vakna jätte tidigt men blir jätte trött mot kvällen. Det ska bli jätte kul att komma iväg. Men mitt i allt så har jag en mage som är som en ballong, jag tror inte jag är gravid men ska kolla idag vet inte varför. Men här om dagen fick jag sån kramp i magen, gick på toa säkert 4 gånger under 30 min och spydde två gånger, inte sån där spya när man är magsjuk och hela kroppen vrider sig, utan att de bara kom upp. Jag är inte magsjuk iallafall. Vet inte vad det kan vara. 
Funderingar? 



Hamna fel, vart är jag?

Nätterna är värst, dom är långa. Tankarna flödar. Hösten är på ingång och allt kommer bli mörkare och deprimerande. 
Jag är rädd för hösten, hösten 2012 var hemsk. Jag har så mycket minnesluckor där ifrån. Det jag vet var att jag skar mig, grät varje kväll, söp och använde sex som ett självskadebeteende. Jag mådde piss. Min mamma trodde att jag skulle ta livet av mig, hon trodde verkligen att jag inte skulle orka längre. Hon ville sjukskriva mig från skolan, det kanske hade varit bra egentligen. Men det ville jag inte. Jag ville gå in med ribban högt och vara stark. Men egentligen var jag så förstörd. Och hur många i min skola/klass av mina vänner visste till det här? Ingen, inte en käft. Jag vågade inte berätta för någon hur allt låg till, mina lärare såg att jag mådde dåligt, eftersom betygen åkte ner och närvaron försvann. Och att bli insatt på antidepressiva och bli diagnostiserad med trauma. Inget blev bättre.

Egentligen borde jag ju hata sex och män efter allt som har hänt. Jag borde vara den som ska stå på torgen och demonstrera om kvinnans rättigheter. Men det gör jag inte. Jag hatar i princip feminister. Då menar jag dessa extrema. Dom som vill att männen ska ligga på marken och känna sig så värdelösa. 
Jag hatar dom. 
Är det fel på mig för att jag inte känner så? 
Vart är jag påväg? Vad kommer hända? Jag vet inte ens om jag vill veta. 



Jobbiga tankar

När det känns som inga vänner bryr sig om man existerar eller inte, man vet inte om man är viktig i livet, duger man?, gillar folk en eller inte? Vill jag leva eller dö? 
Ja, många frågor och inga svar. 
Vad ska man göra när man är så borta i tankarna? 



Aj aj

Har åkt på lunginflammation. Yeeey! 
Nä inte direkt. Så jag kan inte jobba, får knappt vara ute, har skit ont i halsen, kan knappt prata, hostar som ett cp och jag vet inte vad. 
Jag har ingen feber iallafall. Tack och lov för de, men den kanske kommer tillbaka. 
Låter just nu som en riktig kråka. Så mysa ner i sängen och kolla film varje dag, ja det är väl det jag får göra. 
En annan sak! Jag fyller ju snart år..har tänkt på det. Förra året hade jag haft nedräkning sen den dagen jag fyllde 17. 18 var ju något stort, 19 är väl inget speciellt. Men det är iallafall lite mindre än en månad dit. Men vad är det att fira egentligen? 
Men nästa år blir det iallafall systemet. Woho, kommer bli vardags alkoholist..

Nu sitter jag och dricker mitt favorit te och försöker röka. Dumt men känner att jag är tvungen. 



Måste säga förlåt

Jag har tappat väldigt många läsare med tiden, kanske för att jag suger på att uppdatera. Men det kan väl bero på att jag var så fäst vid vad andra tyckte om mig. Ville killar ha mig? Skulle vänner känna sig som super modeller om dom stod bredvid mig? Sånna saker. 
Jag känner väl nu att jag vill vara i form själv, träning låter på ett sätt för jobbigt. Jag känner att hoppa över måltid och sånt känns lättare att tappa vikt. 
Men vågen kommer jag nog aldrig ställa mig på igen, inte förrän om jag själv skulle se att jag skulle väga typ 40 kg. Är så rädd att bli fast vid att spy varje dag, hetsäta och bara må dåligt. Vågen känns inte som någon stor hjälp direkt, bara ett problem. Kanske borde mäta istället? 

Hur gör ni? Tränar ni 7 gånger om dagen? Spyr ni? Svälter? Hur? 
Alla gör olika, är nyfiken. 



Mår jag bra?

Efter att inte ha ätit en riktigt måltid på flera dagar så försvinner aptiten rätt snabbt. 
Jag känner väl dessa magsmärtor men det är bara jobbigt dom första dagarna. Sen går det över. För jag måste ha gått ner så att det syns för vet ni vad? 
Igår bokade jag en resa till Grekland. Jag och min pojkvän kommer åka ner, men det roliga av allt. Han vet inte om det. Han fyller nämligen 20 i slutet av augusti. Så detta är min födelsedags present till honom, jag bjuder honom på detta så jag väntar bara på att få se hans min. Jag har planerat det här i kanske en månad. Och hans mamma vet om det och har hjälpt mig med att välja dagar och så vidare. Så på söndag kväll kommer han att få det. Det ska bli jätte kul! 
Och fuck vad skönt att komma bort! 
Älskar verkligen den här killen. Har aldrig varit utomlands med en förut så det här ska bli så kul. 




Godmorgon trollisar

Efter att man jobbar så jävla mycket blir det att man inte äter. Man springer fram och tillbaka, gör korvar hit, pommes dit osv. Sen är det så äckligt varmt så aptiten finns inte. 
Men nu äter jag frukost, kvarg, jordgubbar och hallon. Så himmelskt gott. Inte mycket fett halter och kalorier i detta. Det är positivt. 
Fick höra av min tatuerare som kom in på jobbet här om dagen,  han kollade på mig uppifrån och ner. Och säger: du har gått ner i vikt? 

Vet inte hur jag ska tolka det. Skämtar han ellee? 


 

Mysfaktor på hög nivå

Åkte hem till Felicia och myste till det med vatten pipa. 
Måste införskaffa mig en sån, helt klart. Planerar på att åka utomlands så då lär jag hitta en. 

Är snart hemma till allting, min pojkvän saknar jag mest. Så han kan nog få mig på bra humör. 




I allt kaos så kom det ett sol sken

Mitt i allt kaos och i allt det gråa så kom det en liten tjej. Vi sitter i falustad, det är lilla Felicia som sitter bredvid mig. 
Länge sen vi sågs, maj sist tror jag? 
Vi kedjeröker, pratar jobb och har även tappat hoppet om mänskligheten. 

Idag åker jag även hem till jobb och allt kaos och även till verkligheten. 
Får väl se hur allt går.
Hur går det för er? Hur har ni det? Ligger någon på behandlingshem? Någon som är friskförklarad? 
Berätta! 



Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo