iwanttobeskinny


Mysfaktor på hög nivå

Åkte hem till Felicia och myste till det med vatten pipa. 
Måste införskaffa mig en sån, helt klart. Planerar på att åka utomlands så då lär jag hitta en. 

Är snart hemma till allting, min pojkvän saknar jag mest. Så han kan nog få mig på bra humör. 




I allt kaos så kom det ett sol sken

Mitt i allt kaos och i allt det gråa så kom det en liten tjej. Vi sitter i falustad, det är lilla Felicia som sitter bredvid mig. 
Länge sen vi sågs, maj sist tror jag? 
Vi kedjeröker, pratar jobb och har även tappat hoppet om mänskligheten. 

Idag åker jag även hem till jobb och allt kaos och även till verkligheten. 
Får väl se hur allt går.
Hur går det för er? Hur har ni det? Ligger någon på behandlingshem? Någon som är friskförklarad? 
Berätta! 



Hjälp mig

Jag är förstörd och helt jävla ensam. Jag kanske har familj, vänner pojkvän men det känns så tomt. Jag är ledsen, helt jävla förstörd. 
Jag vet inte vad jag vill med mitt fucking liv. Ska jag leva eller ska jag dö? Jag vet inte. Att dö skulle ju vara så skönt att bara behöva slippa allting. Jag orkar inte, men ändå är jag kvar för jag tror det ska bli bra. Men det verkar ju inte hända. 
Vad ska hända? Jag vet inte. 



Full o dö

Skrev världens inlägg och sen fuckat appen så orkar inte ta om allt. 
Men är på tåget, var på Stureplan och skulle toll tc och ta tåget och tankarna snurrade om man skulle hamna mitt i en skottlossning eller ramla ner på spåret? Men om jag skulle kasta mig framför tpget nu så fyfan. Min bror o pappa är hemma. Mamma är på semester i Polen. Hue skulle dom reagera. 
Hatar arr bär ja väl dricker så blir jG så manIsk fattar ej varför. Blir bara mer deprimerad och impulsiv när jag dricker, vet dock inte varför. 




Power, peace

Jag har varit rätt off. Men vet inte riktigt vad jag ska blogga om. 
Jag jobbar hela sommaren. Läskigt att behöva stänga en hel mack själv. Jag har en egen bil, jag har tatuerat mig igen. Jag och min pojkvän har planer på att flytta ihop i höst, åka utomlands, bara han och jag. 
Det är mycket planer. Men jag har det här inom mig att allt går upp och ner. När det går upp så är jag överlycklig, när det går ner så ligger jag i fosterställning och bara gråter. 
Jag kan gå mot bussen och känna hur tårar åker ner från kinden. 
Jag är inte fit for fight. Jag kan inte hantera mina känslor till 100% så jag vet inte vart ska jag ta vägen? 
Står här med planer, men vet inte hur mina planer funkar om livet. 
Jag har iallafall power and peace med mig. 



Jobb

Jag har fått extra jobb på en mack. Tog pass över midsommar. Så idag är det min sista dag sen ledighet, kommer ju jobba mer men inte nu på ett tag. 
Att efter idag har jag jobbat över 28 timmar. Känns helt sjukt. Sömn behöver jag just nu känner jag, nästan mer än någonsin. Igår var jag 11 timmar på jobbet, i fredags var det 8 och idag blir det ca 9. Jag är helt slut. 
Tiden rinner iväg men vid vissa timmar så stannar bara tiden och andra timmen så flög tiden förbi. 
Jag kan ju vara glad att det är bra med pengar jag får i lön. 

Men jag hinner inte att äta direkt. Igår blev de en macka som jag tog 4 timmar att bli av med, det är så mycket springandes i mellan. En kollega sa igår "ska du äta något mer?" Jag satt och drack en Cola istället och gick ut och rökte. Det räckte. Aptiten finns inte. 
Så medvetet är de ju faktiskt inte.



Fråga

Vad är det ni ALDRIG skulle äta? Och vad är det bästa ni vet att äta oavsett fett, kolhydrater, kalorier etc? 


Vad vill jag?

Att ha den här ångesten i sig. Aggressioner som gör så man vill slå till alla man ser. Sen vill man bara lägga sig pch gråta, vem skulle lyfta ens en tanke till himmelen ifall jag är under jorden. Ingen. Fuck alla




Back on track

Blev en liten ofrivillig paus. Det var inte meningen, man jag lever. 
Livet hat väl på ett sätt gått uppåt för mig. Tog körkortet förra veckan efter allt slit, har två jobb, tar studenten på torsdag så man kan väl säga att mitt liv är rätt komplett. Men ändå kan jag känna någon saknad av något, jag är fortfarande inte helt hel än. Kan bara känna att jag är tom, men kan inte sätta ordet på det. 
Det känns som att inget räcker, jag är inte glad för små saker längre, vilket jag skäms för. Vill inte bli självisk och ego som bara vill ha och ha. 
Så kanske är bra att jag känner mig tom. 

Jag mår väl okej, men långt ifrån bra. Men ändå så mår jag inte dåligt. 
Komplicerat det där, 
När vet man att sitt liv är helt underbart? När kommer det? 
Jag väntar. 


Om nåt skulle hända

Jag har nog aldrig varit så här nära att släppa taget. 
Allt bara faller. Jag orkar inte. På riktigt inget gör mig glad längre. Jag spelar ett jävla spel hela tiden. 
Min familj gör mig inte glad, vänner eller pojkvän. Inget får upp mig. Jag börjar undra om jag redan är död. Det känns så.
Men skulle jag bli dödad eller hamna i en olycka, vill inte att någon ska uttrycka något hat mot den som gjorde de. Jag skulle bara må bättre så titta upp mot himmeln och säg "hon mår bättre" 



Gråt inte, du förstör din mascara

Suttit och gråtit konstant nu i ett par timmar. Och det är en nackdel stt gråta när man har smink. Ser ut som en panda. 
Jag försöker visa att jag är ledsen för min familj, pojkvän och vänner. Ser någon det? Nä, klart som fan ingen gör de. Alla är så upptagna med sitt egna, så varför ska man bry sig om andra, skulle dom ens bry sig om jag var död? Don't think so. 
Livet är ett fult jävla spel. Jag vill ha ett paus kort.




När ingen förstår

Fick ett breakdown när vi repade slutproduktionen. En kille i min klass sprang ut och grät för det blev för jobbigt. Jag började också. Och min lärare undrade om jag hade någon att prata med. Inte fan har jag det, ingen förstår mig, mina föräldrar tror det är bara "tillfälligt" min pojkvän har inte haft så mycket problem. Inte psykiska, mina vänner vill jag inte beskymmra, vill inte vara den som är svag. 
Jag ser min gravsten tydligare efter varje dag som går, snart kommer jag inte kunna se den, eftersom jag kommer ligga under den. 



När livet sviker dig

Arg och arg. Jag är bara förbannad. Hela tiden, jag vill inte ens gå upp på morgonen längre. Att alltid misslyckas, det tär i det psykiska. 
Man vill sätta sig på ett plan och bara åka åt helvete. Slippa allt. 
Jag orkar inte. Låt mig sakta men säker försvinna. Vill inte det här. 
Känner att jag försvinner mer o mer.
Snart är jag borta.



Skolan, dö

Jag är så misslyckad, kan inte ta ett jävla körkort, kan inte klara skolan. Jag är fan sämst. 
Så jävla dålig. Kan lika gärna försvinna från jordens yta. Jag kan inte något, jag är bara så jävla dålig. 
Jag vill inte vakna, vill inte leva, vill inte dö. Men ändå så vill jag inte leva. 
Kan någon som rymt från ett mental sjukhus och bara misshandla mig till döds. Snälla 



När man vill bort

Nu kan jag berätta hur jag mår. Så tänker lägga några tunga rader. 
Jag känner mig så låg, jag bryr mig inte om att jag har vänner, familj, pojkvän eller har studenten framför mig. 
Just nu kan jag skita i allt det där. För nu vill jag bara få ett slut. Ett slut på att känna sig så dålig och meningslös hela tiden. Jag orkar inte känna så. 
Jag är arg och irriterad hela tiden, blir förbannad för att jag inte tog på mig tillräckligt med kläder för att det är svin kallt ute, arg när folk pratar otydligt, irriterad med folk som är så jävla efterblivna. Alla suger och är så jävla dålig, jag räknas självklart in i den kategorien. 
Jag vill bara få ett slut, på allt. 
Låt mig dö. 



Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo