iwanttobeskinny


Drar dit där palmerna bor

Imorgon åker jag och min kärlek på våran första resa ensamma. Det är bara vi och vi är helt själva. Har redan resfeber, vaknade kvart i åtta. Börjat vakna jätte tidigt men blir jätte trött mot kvällen. Det ska bli jätte kul att komma iväg. Men mitt i allt så har jag en mage som är som en ballong, jag tror inte jag är gravid men ska kolla idag vet inte varför. Men här om dagen fick jag sån kramp i magen, gick på toa säkert 4 gånger under 30 min och spydde två gånger, inte sån där spya när man är magsjuk och hela kroppen vrider sig, utan att de bara kom upp. Jag är inte magsjuk iallafall. Vet inte vad det kan vara. 
Funderingar? 



Hamna fel, vart är jag?

Nätterna är värst, dom är långa. Tankarna flödar. Hösten är på ingång och allt kommer bli mörkare och deprimerande. 
Jag är rädd för hösten, hösten 2012 var hemsk. Jag har så mycket minnesluckor där ifrån. Det jag vet var att jag skar mig, grät varje kväll, söp och använde sex som ett självskadebeteende. Jag mådde piss. Min mamma trodde att jag skulle ta livet av mig, hon trodde verkligen att jag inte skulle orka längre. Hon ville sjukskriva mig från skolan, det kanske hade varit bra egentligen. Men det ville jag inte. Jag ville gå in med ribban högt och vara stark. Men egentligen var jag så förstörd. Och hur många i min skola/klass av mina vänner visste till det här? Ingen, inte en käft. Jag vågade inte berätta för någon hur allt låg till, mina lärare såg att jag mådde dåligt, eftersom betygen åkte ner och närvaron försvann. Och att bli insatt på antidepressiva och bli diagnostiserad med trauma. Inget blev bättre.

Egentligen borde jag ju hata sex och män efter allt som har hänt. Jag borde vara den som ska stå på torgen och demonstrera om kvinnans rättigheter. Men det gör jag inte. Jag hatar i princip feminister. Då menar jag dessa extrema. Dom som vill att männen ska ligga på marken och känna sig så värdelösa. 
Jag hatar dom. 
Är det fel på mig för att jag inte känner så? 
Vart är jag påväg? Vad kommer hända? Jag vet inte ens om jag vill veta. 



Jobbiga tankar

När det känns som inga vänner bryr sig om man existerar eller inte, man vet inte om man är viktig i livet, duger man?, gillar folk en eller inte? Vill jag leva eller dö? 
Ja, många frågor och inga svar. 
Vad ska man göra när man är så borta i tankarna? 



Aj aj

Har åkt på lunginflammation. Yeeey! 
Nä inte direkt. Så jag kan inte jobba, får knappt vara ute, har skit ont i halsen, kan knappt prata, hostar som ett cp och jag vet inte vad. 
Jag har ingen feber iallafall. Tack och lov för de, men den kanske kommer tillbaka. 
Låter just nu som en riktig kråka. Så mysa ner i sängen och kolla film varje dag, ja det är väl det jag får göra. 
En annan sak! Jag fyller ju snart år..har tänkt på det. Förra året hade jag haft nedräkning sen den dagen jag fyllde 17. 18 var ju något stort, 19 är väl inget speciellt. Men det är iallafall lite mindre än en månad dit. Men vad är det att fira egentligen? 
Men nästa år blir det iallafall systemet. Woho, kommer bli vardags alkoholist..

Nu sitter jag och dricker mitt favorit te och försöker röka. Dumt men känner att jag är tvungen. 



Måste säga förlåt

Jag har tappat väldigt många läsare med tiden, kanske för att jag suger på att uppdatera. Men det kan väl bero på att jag var så fäst vid vad andra tyckte om mig. Ville killar ha mig? Skulle vänner känna sig som super modeller om dom stod bredvid mig? Sånna saker. 
Jag känner väl nu att jag vill vara i form själv, träning låter på ett sätt för jobbigt. Jag känner att hoppa över måltid och sånt känns lättare att tappa vikt. 
Men vågen kommer jag nog aldrig ställa mig på igen, inte förrän om jag själv skulle se att jag skulle väga typ 40 kg. Är så rädd att bli fast vid att spy varje dag, hetsäta och bara må dåligt. Vågen känns inte som någon stor hjälp direkt, bara ett problem. Kanske borde mäta istället? 

Hur gör ni? Tränar ni 7 gånger om dagen? Spyr ni? Svälter? Hur? 
Alla gör olika, är nyfiken. 



Mår jag bra?

Efter att inte ha ätit en riktigt måltid på flera dagar så försvinner aptiten rätt snabbt. 
Jag känner väl dessa magsmärtor men det är bara jobbigt dom första dagarna. Sen går det över. För jag måste ha gått ner så att det syns för vet ni vad? 
Igår bokade jag en resa till Grekland. Jag och min pojkvän kommer åka ner, men det roliga av allt. Han vet inte om det. Han fyller nämligen 20 i slutet av augusti. Så detta är min födelsedags present till honom, jag bjuder honom på detta så jag väntar bara på att få se hans min. Jag har planerat det här i kanske en månad. Och hans mamma vet om det och har hjälpt mig med att välja dagar och så vidare. Så på söndag kväll kommer han att få det. Det ska bli jätte kul! 
Och fuck vad skönt att komma bort! 
Älskar verkligen den här killen. Har aldrig varit utomlands med en förut så det här ska bli så kul. 




Godmorgon trollisar

Efter att man jobbar så jävla mycket blir det att man inte äter. Man springer fram och tillbaka, gör korvar hit, pommes dit osv. Sen är det så äckligt varmt så aptiten finns inte. 
Men nu äter jag frukost, kvarg, jordgubbar och hallon. Så himmelskt gott. Inte mycket fett halter och kalorier i detta. Det är positivt. 
Fick höra av min tatuerare som kom in på jobbet här om dagen,  han kollade på mig uppifrån och ner. Och säger: du har gått ner i vikt? 

Vet inte hur jag ska tolka det. Skämtar han ellee? 


 

Mysfaktor på hög nivå

Åkte hem till Felicia och myste till det med vatten pipa. 
Måste införskaffa mig en sån, helt klart. Planerar på att åka utomlands så då lär jag hitta en. 

Är snart hemma till allting, min pojkvän saknar jag mest. Så han kan nog få mig på bra humör. 




I allt kaos så kom det ett sol sken

Mitt i allt kaos och i allt det gråa så kom det en liten tjej. Vi sitter i falustad, det är lilla Felicia som sitter bredvid mig. 
Länge sen vi sågs, maj sist tror jag? 
Vi kedjeröker, pratar jobb och har även tappat hoppet om mänskligheten. 

Idag åker jag även hem till jobb och allt kaos och även till verkligheten. 
Får väl se hur allt går.
Hur går det för er? Hur har ni det? Ligger någon på behandlingshem? Någon som är friskförklarad? 
Berätta! 



Hjälp mig

Jag är förstörd och helt jävla ensam. Jag kanske har familj, vänner pojkvän men det känns så tomt. Jag är ledsen, helt jävla förstörd. 
Jag vet inte vad jag vill med mitt fucking liv. Ska jag leva eller ska jag dö? Jag vet inte. Att dö skulle ju vara så skönt att bara behöva slippa allting. Jag orkar inte, men ändå är jag kvar för jag tror det ska bli bra. Men det verkar ju inte hända. 
Vad ska hända? Jag vet inte. 



Full o dö

Skrev världens inlägg och sen fuckat appen så orkar inte ta om allt. 
Men är på tåget, var på Stureplan och skulle toll tc och ta tåget och tankarna snurrade om man skulle hamna mitt i en skottlossning eller ramla ner på spåret? Men om jag skulle kasta mig framför tpget nu så fyfan. Min bror o pappa är hemma. Mamma är på semester i Polen. Hue skulle dom reagera. 
Hatar arr bär ja väl dricker så blir jG så manIsk fattar ej varför. Blir bara mer deprimerad och impulsiv när jag dricker, vet dock inte varför. 




Power, peace

Jag har varit rätt off. Men vet inte riktigt vad jag ska blogga om. 
Jag jobbar hela sommaren. Läskigt att behöva stänga en hel mack själv. Jag har en egen bil, jag har tatuerat mig igen. Jag och min pojkvän har planer på att flytta ihop i höst, åka utomlands, bara han och jag. 
Det är mycket planer. Men jag har det här inom mig att allt går upp och ner. När det går upp så är jag överlycklig, när det går ner så ligger jag i fosterställning och bara gråter. 
Jag kan gå mot bussen och känna hur tårar åker ner från kinden. 
Jag är inte fit for fight. Jag kan inte hantera mina känslor till 100% så jag vet inte vart ska jag ta vägen? 
Står här med planer, men vet inte hur mina planer funkar om livet. 
Jag har iallafall power and peace med mig. 



Jobb

Jag har fått extra jobb på en mack. Tog pass över midsommar. Så idag är det min sista dag sen ledighet, kommer ju jobba mer men inte nu på ett tag. 
Att efter idag har jag jobbat över 28 timmar. Känns helt sjukt. Sömn behöver jag just nu känner jag, nästan mer än någonsin. Igår var jag 11 timmar på jobbet, i fredags var det 8 och idag blir det ca 9. Jag är helt slut. 
Tiden rinner iväg men vid vissa timmar så stannar bara tiden och andra timmen så flög tiden förbi. 
Jag kan ju vara glad att det är bra med pengar jag får i lön. 

Men jag hinner inte att äta direkt. Igår blev de en macka som jag tog 4 timmar att bli av med, det är så mycket springandes i mellan. En kollega sa igår "ska du äta något mer?" Jag satt och drack en Cola istället och gick ut och rökte. Det räckte. Aptiten finns inte. 
Så medvetet är de ju faktiskt inte.



Fråga

Vad är det ni ALDRIG skulle äta? Och vad är det bästa ni vet att äta oavsett fett, kolhydrater, kalorier etc? 


Vad vill jag?

Att ha den här ångesten i sig. Aggressioner som gör så man vill slå till alla man ser. Sen vill man bara lägga sig pch gråta, vem skulle lyfta ens en tanke till himmelen ifall jag är under jorden. Ingen. Fuck alla




Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo